Winnerbäck i Linköping var lätt det bästa jag gjort på länge. Allt kändes perfekt, från resan dit, konserten och resan hem. Att gå ensam på konsert ska jag lätt göra igen om jag får en sån här chans.

Med en ny mix-cd i skivspelaren drog jag iväg ensam strax efter kl 17. Det var underbart väder att köra i och en solnedgång som var helt fantastisk. E4an var nästan tom eftersom det just hade varit en krock lite längre norrut hörde jag på radion. I backspegeln såg jag en nästan full måne precis titta över horisonten. När jag kom fram till Linköping var det redan mörkt.

In till arenan var det 60 meters kö, men den gick ganska fort. Vakterna skulle visitera alla, men det blev inte så mycket av med det eftersom alla skulle in så fort som möjligt. Direkt när man klivit in fick man en liten påse med goodies. Påsen innehöll en exklusiv skiva, en winnerbäck-knapp, en tablettask, en godisklubba, en ballong som det står “Lasse 30 år” på samt ett litet brev där det stod vilka låtar som var på den exklusiva skivan.

Lasse & Hovet gick på nån minut efter kl 20 och inledde med “Där elden falnar (men fortfarande glöder)”. En passande låt för en nybliven 30-åring.

Den största överraskningen för mig var i alla fall gästartisterna. Lasse hade bjudit in Anna Ternheim, Nicke Borg och Håkan Hellström. Håkan var med under “För dig” och “Så länge skutan kan gå”. För mig var dessa två nummer kvällens höjdpunkter även om Anna Ternheims tolkning av “Elegi” var grymt bra.

Konserten avslutades med en översättning av Dylans “Like a rolling stone” döpt till “En hemlös själ” och sist “Solen i ögonen”. Då hade Lasse, Hovet och gästerna bjudit på en helt underbar show som varade mer än 2 timmar.

Vi är dom som vill ha allt
Vi är pojkarna som lovar tusenfalt…