Såna som oss är aldrig framme

fredag 16 Jan, 2009, 21:56

14 januari, kl 16.30 – Rio de Janeiro (lokal tid)
Det här skriver jag på flygplatsen i Rio de Janeiro. Vi lämnade huset vid Praia Mole runt 9.30 imorse och tog vår folkabuss till biluthyrningsfirman vid flygplatsen. Det är lite blandade känslor att åka hem. Här är ju högsommar och det känns som om hela kroppen är inställd på att det är sommar nu så det blir säkert en chock att komma hem till mörker och kyla. Men det ska bli skönt att komma hem också. Borta bra men hemma bäst.

Vi var i god tid till planet så vi hann äta lite innan vi gick igenom säkerhetskontrollen. Det var tur att vi väntade utanför, för när vi väl kommit innanför säkerhetskontrollen fanns det inget annat än bänkar. Dessutom var planet försenat ungefär en timme så vi fick sitta och vänta där en timme extra. Som tur är så fanns det AC i vänthallen, det är väldigt varmt och jag är ”sverigeklädd” inför resan hem.

I Rio landade vi runt kl 15, ganska exakt en timme försenade. Fast den förseningen spelade ingen roll eftersom vårt anslutningsflyg till Atlanta inte går förrän 22.30 så vi har mycket tid att slå ihjäl här. Vi kan inte ens checka in vårt bagage ännu eftersom dom inte öppnat så vi sitter i en restaurang och dödar tid. Jag hade tänkt köpa Internet, men dom har bara 24h-pass som kostar 25 real så vi ska gå och leta rätt på ett internetcafé senare istället. I Floripa kostade 15 minuter 1 real så jag är inte riktigt beredd att betala så mycket, särskilt när jag snart är hemma. Batteriet till datorn kommer ändå dö om en timme om jag inte stänger av den snart.

Om sex timmar lyfter planet i alla fall, sen sover vi hela vägen till Atlanta och har en heldag där innan vi flyger hem till Stockholm där vi landar på fredag förmiddag. Totalt kommer resan ta över 48 timmar, men vi har redan klarat av 7 av dom.

16 januari, kl 19.30 – Stockholm (lokal tid)
Incheckningen i Rio var bland det mest bedrövliga jag varit med om när det gäller att resa med flyg. Vi hade fått veta att incheckningsdiskarna skulle öppna 3 timmar före flighten så vi gick dit ungefär då. Då är det en kö på säkert 100 till 150 meter och i den takten som dom släppte igenom folk så kändes det inte helt säkert att alla skulle hinna checka in i tid. De hade inte öppnat alla diskar heller och två av diskarna var enbart till för business-resenärer, men dom stod tomma mest hela tiden.

Två i vårt sällskap blev dessutom indragna i ett rum där de gick igenom hela deras bagage av den anledningen att en av mina kompisar är född i Iran. De sa att det var standard att alla iranier söktes igenom extra noggrant, men min kompis är inte iranier i passet utan svensk medborgare. Så efter en del klagomål från min kompis så blev de två i vårt sällskap uppgraderade till business som en ursäkt. Fast Deltapersonalens dåliga beteende slutade inte där. När det var dags att boarda planet så plockades alla vi fem “slumpmässigt” ut för att genomsökas ytterligare en gång utöver säkerhetskontrollen som vi redan gått igenom. Då fick vi inför alla andra passagerare gå igenom vårt handbagage och dessutom kroppsvisiteras. Det kändes som rena trackasserier från deras sida, så mitt tips är att inte flyga Delta om man vill slippa inkompetent markpersonal i Rio. Överlag tycker jag att Delta var ett risigt flygbolag att flyga med, men dom var ju billigast så jag antar att man får vad man betalar för.

Själva flygningen mellan Rio och Atlanta gick fint i alla fall, jag lyckades sova rätt mycket så var relativt utvilad när vi landade runt halv 6 på morgonen lokal tid. Vårt anslutningsflyg till Stockholm skulle inte gå förrän 19.15 så vi hade en hel dag att tillbringa i Atlanta. Det första vi gjorde var att gå till en foodcourt på flygplatsen och käka frukost. Planen för dagen var att åka till en mall och shoppa. Så när klockan började närma sig 12 så tog vi tåget till Lenox Square Mall som ligger på andra sidan stan från flygplatsen sett, men resan tog bara 35 minuter.

Att gå runt i en amerikansk mall är en rätt speciell upplevelse, fast det liknar ändå köpcentrumen vi har i Sverige rätt mycket. Priserna var för det mesta ganska dyra dock, det var svårt att hitta riktiga fynd nu när dollarn är så låg. Men jag köpte med mig lite kläder i alla fall.

På kvällen avgick vårt flyg från Atlanta och allt fungerade mycket smidigare där. Vi checkade snabbt in i en online-kiosk och skrev ut våra boarding pass. Sedan gick vi till en express security check som gick mycket snabbare än de vanliga. Det var som dag och natt att jämföra med processen i Rio.

Restiden till Stockholm beräknades till 8 timmar så i slutändan så landade vi över en timme tidigare än beräknat vilket var skönt. Jag lyckades få några timmars sömn även på det här planet så jag var inte överdrivet jetlaggad, även om det känns lite att ha varit på resande fot så länge. Att sova i sin egen säng igen är som en dröm!

Kommentering avstängd

* * *

That was when I ruled the world

lördag 10 Jan, 2009, 20:03

Det fina vädret kom faktiskt och hela veckan har det varit grymt väder vilket vi har utnyttjat till max. Vi har åkt runt till olika stränder under dagarna och gått ut på nattklubbar under kvällarna. Sen har vi varit på ett grymt poolparty en dag på den norra delen av ön i ett område som heter Juerere. Poolpartyt var på en klubb som hette P12 som låg precis vid stranden. Väl där inne så var det restauranger och barer och folk badade, festade och solade och stämningen var allmänt skön. Sen framåt kvällen när solen gått ner drog det igång dansgolv och folk började förflytta sig inomhus för att festa vidare. Det sköna var att alla fortfarande var strandklädda så folk dansade i flipflops och surfarshorts eller bikinis om det var tjejer.

Den flesta klubbkvällar har spenderats på ett ställe som heter Confraria. Vi har blivit något av stammisar där nu och går redan före i kön, men det är nog mest för att vi är gringos. Vi väcker ganska mycket uppseende när vi går ut på en klubb, det syns tydligen lång väg att vi är europeer. Det är många som kommer fram och pratar med en på knacklig engelska och frågar var vi kommer ifrån. Just engelskan är ett problem här, nästan ingen talar det och de flesta förstår bara några få ord. Det är portugisiska som gäller för hela slanten så det är svårt att konversera med folket här.

Utekvällarna har varit jäkligt roliga, men kvalitén på DJs här har varit varierande. Oftast kan dom inte mixa alls, fast en DJ har varit helt grym; Abigail Bailey från UK. Hon spelade på Confraria en kväll och sjöng sina egna låtar. Fast den musik som går mest hem här verkar vara lite mer brasiliansk musik typ samba och motsvarande, inte riktigt min stil.

Idag är det exakt en vecka sen vi kom och idag fyller en av oss år så det blir fest inatt igen. Ikväll är det Pacha som hägrar, det ska bli intressant att se hur bra det stället är här i Floripa. Det är lite mulet här idag så vi får se vad det blir för aktivitet under dagen. Det som lockar mest nu är att ta en promenad och gå till en restaurang för lite brunch…

Kommentering avstängd

* * *

One day the sun will come out

söndag 4 Jan, 2009, 11:54

Sista natten i Rio åt vi som sagt på köttrestaurangen och det var en nästan religiös upplevelse för en köttälskare som mig. Vi var alla eniga om att det var den bästa restaurang vi ätit på i Rio. Serveringssättet skiljde sig från vanliga restauranger. Vid varje plats låg en liten bricka bredvid tallriken som var grön på ena sidan och röd på den andra. Om man hade grön sida upp kom hela tiden servitörer med olika sorters kött som de skar upp direkt till ens egen tallrik. Givetvis var det väldigt mycket nötkött. För all mat betalade man en fast avgift som inte var så farligt dyr, och sedan fick man betala extra för drickan och efterätten, men någon efterätt orkade vi inte. Som grädde på moset så ordnade hovmästaren gratis taxi åt oss tillbaka till hotellet efter middagen så sista natten i Rio var verkligen grym.

I går morse så åkte vi till flygplatsen och flög vidare till Florianopolis, en flygning som tar ungefär en och en halv timme. Men efter vi boardat och skulle iväg så fick vi sitta i planet en timme på marken först utan förklaring. Fast jag stördes inte av det, jag somnade och sov tills vi lyfte.

När vi landade i Florianopolis så var det regnigt och blåsigt, det påminde om bilderna man sett av tropiska stormar i södra USA. Men landningen gick fint i alla fall, men vår reskamrat som åkte ett plan innan oss fick göra två landningsförsök innan det tredje lyckades.

När vi landat och hämtat vårt bagage så gick vi till biluthyrningen för att ordna hyrbil. Eftersom vi är sex personer så blev vi tvungna att hyra något stort, och valet föll på en stor vit Volkswagen-buss i riktigt retrostuk. Den är inte särskilt exklusiv men ändå sjukt cool och behändig när vi är så många. Så vi tog bilen till vårt hus som liksom flygplatsen ligger på själva ön. Efter vi fått nycklar, lämnat bagaget i huset och installerat oss lite så åkte vi iväg och handlade och käkade. Planen var att gå ut och festa på kvällen, men under kvällen så gick strömmen till följd av stormen (gissar jag) så det var helt beckmörkt och det vinden och regnet piskade mot huset. Våra amerikanska grannar drog iväg och köpte stearinljus och gav oss några av dom så efter nån timme fick vi ljus i alla fall. Sen runt kl 23 så kom strömmen tillbaka igen och några av oss hade inte gett upp hoppet om att gå ut och festa trots stormen. Jag kände mig för trött dock så jag gick och la mig.

Nu på morgonen så hade blåsten minskat något och solen tittade fram ibland så det blev en strandpromenad. Men efter att vi varit ute i drygt en timme så började ovädret igen och nu blåser det och regnar igen. Jag hoppas det här ovädret drar förbi snabbt för det är inte direkt det här jag hade hoppats på. Enligt några amerikaner som varit här i tio dagar redan så har vädret varit helt otroligt ändra fram tills nu så det vänder nog snart.

Kommentering avstängd

* * *

Min värld ska aldrig röra din

fredag 2 Jan, 2009, 18:14

Efter nyårsafton var delar av sällskapet lite slitna och alla var ganska trötta. Så inriktningen för nyårsdagen var att turista runt i Rio och då var det givet att besöka kristusstatyn som finns på en bergstopp ovanför själva staden. Vi gjorde ett försök på morgonen, men då var det väldig molnigt på toppen så vi åkte tillbaka därifrån till den botaniska trädgården som tyvärr var stängd eftersom det var nyårsdagen. Då promenerade vi runt lagunen tillbaka till Ipanema käkade på en liten restaurang där.

Efter det gick vi tillbaka till hotellet och då hade det klarnat upp så vi åkte tillbaka till Corcovado som platsen med kristusstatyn heter. Där var det säkert 3 timmars kö för att åka upp med bergbanan så den idén struntade vi i rätt snabbt. Istället hoppade vi in i en taxi som skulle ta oss till toppen. Redan i första backen fick han problem eftersom det var så brant, bilen bara sladdade på de blanka stenarna. Det var kullerstensgata och bilen var väldigt gammal så vi fick alla hoppa ur medan han körde ner, tog sats och sen gasade järnet upp för backen. Sen fick vi hoppa in i bilen igen och åka vidare. Ungefär en kilometer från toppen så var det en stillastående bilkö. Då började vår chaufför visa upp sina lite mer psykotiska drag. Han började tjata om att det var idiotiskt att åka upp, att sockertoppen var bättre osv. Tillslut fick han nog och vände, och det kanske var tur. Det sista han gjorde innan vår färd ner var att mucka med en liten kille som uppenbarligen kom från favelan nedanför. Då fick vi nog och var glada att komma därifrån. Så trots två försök kom vi inte upp till Corcovado.

Istället gick vi ner till stranden och där pratade vi lite mer med de som hyr ut strandstolar och säljer drinkar där vi brukar hänga. Vi har gått till samma killar varje dag Rio så vi hade lärt känna dom lite. Just den kvällen så firade ägaren av det tält vi ”tillhörde” födelsedag så de bjöd in oss att grilla på kvällen. Så vi stannade kvar på stranden väldigt sent och de bjöd på massa drinkar och öl, och framförallt det bästa kött jag ätit sen jag kommit hit. De grillade kyckling, nötkött och korvar och allt smakade så otroligt bra. Det var kul att lära känna personerna som arbetade med det där dessutom och förstå deras bakgrund. De kom alla från en favela som syntes längst bort på stranden och familjen hade drivit det där tältet på stranden i 20 år. Det var en väldigt underlig känsla att dom som är så fattiga bjuder oss ”rika” västerlänningar på massa mat och alkohol. Dessutom blev vi utbjudna av en av sönerna till ägarna så vi följde med honom till ett ställe på Copacabana beach senare på kvällen.

Det var också en ganska intressant upplevelse, men mer på ett annat sätt. Han måste nog fått fel intryck av oss eftersom stället vi var på inte liknade något jag sett tidigare. Det var en jättestor uteservering och servitörerna gick runt i vita, slitna schaviga kavajer. Men det som var mest intressant var ändå klientelet på stället. Det var nästan bara medelålders eller äldre vita amerikanska män sam yngre svarta tjejer som uppenbarligen var prostituerade. Så vi tog bara en öl där, sen åkte vi tillbaka till Ipanema. Vår värd för kvällen gick ner och la sig att sova i sitt tält på stranden, vi tackade för oss och tog några öl på en pub i närheten av hotellet innan vi också gick och la oss.

Idag gjorde vi ytterligare ett försök att ta oss upp på Corcovado, och den här gången gick det mycket bättre. Vår plan var att köpa biljetter till tåget tidigt på morgonen för att senare under dagen ta bergbanan upp till toppen. Så två av oss åkte dit med taxi på morgonen för att köpa biljetter, men när dom väl var köpta så visade det sig att man köpte för ett tåg en särskild tid. Det innebar att vi som var kvar på hotellet blev väckta och fick kasta oss in i en taxi för att hinna med det tåg som vi hade biljetter till. Vi hann dit i tid och fick åka bergbanan upp till toppen till slut.

Där uppe började vi med att köpa frukost, och det blev en cheeseburgare och en flaska vatten för min del. Det var väldigt molnigt så från terrassen nedanför själva statyn kunde vi inte ens se upp till statyn. Men efter att vi ätit lite och promenerat upp till toppen klarnade det lite som tur var. Så vi lyckades i alla fall få de obligatoriska fotona på Jesus och sen ett fåtal foton över utsikten. Det var i varje fall värt att besöka toppen tycker jag, bara resan upp genom den mest regnskogslika skogen jag varit i var spännande. Rio de Janeiro är en stad som bjuder på många kontraster, och jag måste säga att jag gillar det jag sett. Ikväll ska vi äta på en köttrestaurang och imorgon tidigt så ska vi åka vidare till Florianopolis.

Kommentering avstängd

* * *

I min värld har ingen tråkigt

torsdag 1 Jan, 2009, 21:56

Nu är nyår i Rio de Janeiro avklarad och det var helt klart ett av de coolaste nyårsaftnar som jag varit med om. På nyårafton i Rio så klär sig alla i vitt och vi var väl förberedda på den fronten och hade vita kläder hela bunten. Nyårskvällen inleddes med en middag i Ipanema som är stadsdelen vi bor i. Förutom vi killar som reser tillsammans så mötte vi upp två kompisar från Stockholm som bor här i Rio över vintern. Sen så följde två norskor som vi träffar kvällen innan med oss ut så inalles var vi nio personer. Efter att ha skålat in det svenska nyåret under middagen så gick vi vidare till Copacabana beach för att skåla in det brasilianska nyåret som inträffar tre timmar senare.

Copacabana är stället att vara på vid tolvslaget. Det är drygt tre miljoner människor som går ner på stranden och alla är såklart klädda i vitt vilket är rätt mäktigt. I alla hus längst stranden var det fester och utanför stranden låg massa kryssningsfartyg uppradade för fyrverkerierna. Fyrverkerierna höll på i en halvtimme och var utan tvekan de häftigaste fyrverkerierna jag sett. Temperaturen var runt 25 grader och det är väldigt hög luftfuktighet. Dessutom regnade det lite precis innan tolvslaget men slutade när klockan blev 12 och fyrverkerierna satte igång.

Efter fyververkerierna så gick vi tillbaka till vår strand i Ipanema. Det var fest överallt man gick. På vägen från Copacabana så gick vi bakom en sambaorkester och folk dansade på gatorna och stranden. Det var lite lugnare i Ipanema än Copacabana dock, och trots att Rio är en ganska farlig stad med mycket rån och sånt så har vi inte råkat ut för något. Vi har faktiskt inte ens sett något allvarligt. Fast risken finns ändå så man går bara runt med så mycket pengar man behöver och lämnar klocka och smycken hemma. Fast mitt enda smycke jag använder dagligen lämnade jag faktiskt kvar hemma i Sverige – civilingenjörsringen.

Kommentering avstängd

* * *