Ok, då var det dags för ett inlägg om Los Angeles – änglarnas stad. Anledningen till att jag åkte dit var för att visa upp vårt nästa expansionspaket på E3-mässan. Det var självklart en hel del arbete, men vi hann även med lite sightseeing och även få smaka på den stereotypa bilden av Los Angeles. Och med det stereotypa menar jag ändlösa motorvägar med köer, skottlossningar och kvarter som man inte bör gå in i.

Under vår första dag i LA så tog jag rygg på några kollegor som varit där tidigare och vårt mål var att gå till mässan för att kolla och förbereda. Vårt hotell låg downtown och för en svensk är det helt klart gångavstånd, även om det tar 15-20 minuter att gå till mässan. Så vi bestämde oss för att promenera dit. Så vi börjar kort och gott promenera, men när vi stannade till vid ett övergångsställe så frågade en kille bredvid oss om vi visste vart vi var påväg. Han var svart och klädd från topp till tå i en röd 49ers outfit som kändes väldigt gangsta rap. Vi svarade glada i hågen att vi var påväg till the Convention Center som de dumma turister vi var. Hans svar var att “You are about to pass the point of no return for people with your complextion, do you know what I’m saying?” och så fort satte han gå. Vi tittade ner längst gatan och insåg att det fanns inte en enda vit person, men däremot väldigt många svarta som såg rätt skumma och utslagna ut. Så vi gjorde helt om och gick tillbaka samma väg vi kom.

På kvällen samma dag hann vi med lite sightseeing och vi åkte då ner till Venice Beach och kollade runt där. Det såg faktiskt exakt ut som det gör i alla TV-serier förutom att det är otroligt mycket mer folk. Det är ganska mycket skumma personer där också, hippies, folk som uppträder eller åker runt i konstiga färdmedel. Det fanns även många ställen som sålde medicinsk marijuana och på lukten kändes det som om det var rätt poppis att röka det också. Vi promenerade iaf längst stranden upp till Santa Monica Pier och kollade in den. Jag var väl inte helt såld på allt det där, jag tycker det blev för mycket folk och därmed kaotiskt. Stränder ska vara öde, vackra och slappa.

E3-mässan gick bra och var verkligen ett minne för livet. Som barn drömde jag alltid om att få åka till E3 och den drömmen har jag burit med mig och nu fått uppfylla vilket känns grymt. Det var som sagt mycket jobb, men jag hann se mig omkring och kolla en del spel också. Genom våra marketingkontakter så kunde dom ordna specialvisningar av en del titlar vilket var riktigt grymt.

På kvällarna gick vi antingen ut och åt eller så gick vi på något event som arrangerades av någon utställare. Den bästa festen vi var på var AMDs som var precis utanför mässhallen på en flashig japansk restaurang som heter Katsuya. Där bjöds på både mat och dricka och jag har fortfarande cravings efter Crispy rice with spicy tuna. Om någon vet var jag kan få tag på det i Stockholm så måste jag få veta!

Maten överlag var fantastiskt bra i LA och jag förstår att människor i USA blir överviktiga. Det mesta smakar väldigt gott och är tyvärr även lite onyttigt. En av kvällarna skulle vi gå ut och äta på ett steakhouse i närheten. Det mest minnesvärda hände dock när vi promenerade till restaurangen. När vi gick förbi en liten bakgata så såg vi hur en civilpolisbil med blåljus kom körande mot oss i full fart, så vi skyndade på lite för att inte vara ivägen. Men sen när dom kom fram till vår gata så tvärnitade dom och så hoppade tre civilklädda svarta killar med hoodies och badges i band kring halsen ur bilen. När dom sedan sprang förbi oss och ner i tunnelbanan 50 meter längre fram kändes det som om vi var med i en film. När sedan ytterligare två polisbilar körde upp och det sprang ner fler poliser i tunnelbanan med skottlossning där nerifrån som följd kändes det att vi var ganska långt hemifrån. En helt vanlig kväll i Los Angeles med andra ord.

Los Angeles var spännande att ha upplevt och jag åker gärna tillbaka, men jag skulle nog inte vilja bo där.

Kommentering avstängd

* * *