Vi åkte ner i ett specialchartrat plan i onsdags kväll och landade i Dubai runt kl 6 lokal tid. Det blev inte mycket sova på planet ner eftersom det var så otroligt trångt. Förmodligen det minsta benutrymme jag någonsin upplevt på ett flygplan så det var en plåga att flyga så långt. Men det var det värt! När vi kom fram var det först drygt en timme att stå och vänta vid passkontrollen. Vi hade fått höra att dom var stenhårda där och att det var förbjudet att uppträda berusad och ta med mediciner så alla höll sig väldigt lugna. Dock verkade det som alla historier var överdrivna, dom stämplade lite i passet och sedan fick man gå igenom ännu en väskröntgen där de knappt tittade på skärmarna.

När vi väl kommit igenom passkontrollen så väntade bussar som skulle ta oss till vår resort. Det var drygt en timmes bussresa till hotellet som låg precis vid stranden framför det berömda sjustjärniga Burj al Arab. Där fick vi en lyxig frukostbuffé och sedan var det 1,5 timmes fri aktivitet fram till konferensen började. Då bytte vi om till shorts och flipflops och gav oss iväg för att kolla in stranden. Men eftersom alla var så trötta blev det mest att vi låg och halvsov i skuggan under palmerna på stranden. Det var välbehövt!

Efter konferensen hade vi eftermiddagen fri och då blev det mer strandhäng. Sedan tog vi lunch på en av restaurangerna som ligger på stranden och när vi väl ätit upp så fick vi tillgång till våra rum. Vissa hade fått riktigt grymma rum med utsikt mot Burj al Arab medan jag och min rumskamrat fått ett rum med en dubbelsäng och ett täcke med utsikt mot havet och den lilla lagunen som ramade in området. Men man ska inte klaga, rummet var väldigt fint faktiskt och vi var så trötta att vi gick och la oss och sov i två timmar innan vi var tvungna att fixa till oss inför middagen. Middagen serverades på stranden på en av restaurangerna och det var återigen en buffé som bjöds.

Efter middagen så ville vi utforska området mer så vi tog en av båtarna man åkte runt området med till en lounge bar som hette Koubba. Där tog vi en öl och rökte lite vattenpipa och tog det lugnt. Men eftersom vi inte hade allt för mycket tid i Dubai ville vi se mer, så vi drog vidare till en annan klubb som heter 360. Dit åkte man i de små golfbilarna som man också kunde åka runt området i. Vi hade dock blivit varnadet att det kunde vara svårt att bli insläppt i sneakers, men vi tänkte att vi testar ändå. Det var inga problem visade det sig, vi blev insläppta direkt. Klubben var en rund utomhusbar längst ut på en pir, riktigt fräscht. Men eftersom alla var trötta blev det hemgång ganska tidigt ändå.

Andra dagens aktiviteter var inte förrän på eftermiddagen vilket ledde till att det var fria aktiviteter fram till kl 15. Då blev det förstås frukostbuffé först, men sedan blev det att ligga på stranden och sola och bada. Sen tog vi en lång promenad längst hela stranden där och jag lyckades bränna axlarna lite. Men det märkte jag inte förrän på kvällen dock. Sen blev det lunch i en av poolbarerna innan det var dags att fräscha upp sig inför eftermiddagens aktivitet.

Klockan tre samlades vi i lobbyn igen för att ge oss ut på dune bashing. Vi hade chartrat över 50 jeepar som tog oss ut i öknen där vi åkte runt bland sanddynerna och fick stanna ibland för att fota. Precis innan solnedgången fick vi en uppvisning med jaktfalkar innan vi gav oss av vidare mot slutdestinationen som var ett beduinläger mitt ute i öknen. Där blev det ytterligare en buffé som avnjöts sittande på kuddar som var utlagda på persiska mattor. Efter matten så blev det vattenpipa och uppvisning av en magdansös.

Vi kom tillbaka till hotellet runt kl 22 på kvällen och då var det bokat att vi skulle på en nattklubb som heter Trinity som låg på hotellområdet. Vi kom dit ganska tidigt, vi var nästan först faktiskt. Och vi blev inte imponerade direkt, även om vi var tidiga hade vi hoppats på lite mer. Så en av kollegorna frågade bartendern om det verkligen var allt, men då fick han vet att det även fanns en takterrass och att man kunde köpa VIP-band för att få komma dit. Det ville vi naturligtvis göra så vi gick och köpte såna och tog hissen upp på taket. Där var det mycket mer folk och grym stämning. Det visade sig även att DICE hade ett drinkbord där uppe så vi slapp köpa drinkar och kunde stå på VIP-hyllan och festa. Vi hängde kvar där till klockan 2 drygt innan vi nästan dog av trötthet.

Dagen efter var vi riktigt slitna eftersom vi var tvungna att gå upp tidigt för att checka ut i tid innan dagens bokade aktiviteter. Vår buss gick kl 10 och tog oss till Burj Khalifa, världens högsta byggnad. Dock var utkiksdäcket inte så högt upp, men det var riktigt högt ändå. Det var en cool upplevelse att se utsikten där uppe, och det kändes som om tornet strävade efter flest världsrekord. Allt från världens snabbaste hiss till världens högst belägna hotell och så vidare. Efter att vi varit där uppe så gick vi runt i Dubai Mall, en helt sjukt stor shoppinggalleria som även har en hockeyrink och ett jätteakvarium. Dock så var priserna i köpcentret ungefär som i Sverige eller dyrare så det blev inte så mycket shopping.

Efter att ha gått runt några timmar i köpcentret blev vi less så vi åkte till Dubai International Boat Show som pågick precis samtidigt. Det sades att det totala värdet av alla båtar där var 200 miljarder dollar och jag skulle inte bli förvånad om det stämmer. Jag har aldrig sett så många feta yatcher på samma plats, de största var till och med för stora att komma in. Dock fick vi inte gå ombord på någon, men det berodde på att vi inte riktigt tillhörde målgruppen som köper en båt för 30 miljoner dollar.

Sista kvällen avslutades med DICE Awards – en bankettmiddag på 27e våningen i sjustjärniga Burj al Arab. Det var nog den lyxigaste lokal jag sett, det kändes så påkostat att det blev smaklöst. Men maten höll bra klass och servicen likaså. Det var en bra avslutning på en grym konferensresa! Direkt efter banketten blev det buss till flygplatsen och sedan 6-7 timmars flyg i sardinburken som tog oss till Arlanda. Vi var minst sagt slitna och trötta när vi landade, men väldigt nöjda!

Nåväl, det har i alla fall hänt en del sen sist. Jag har varit ute och rest en massa som vanligt. Den här texten sitter jag faktiskt och skriver på ett flygplan ovanför Kanada påväg mot London på min iPad. Utanför fönstret ser jag norrsken och i hörlurarna just nu är det kent. Flygplanet är faktiskt av typen som gett namnet åt min favoritlåt med kent – 747. Jag är påväg hem efter lite mer än en vecka i San Francisco. Resan är egentligen en affärsresa, jag och några kollegor har varit på en konferens Redwood Shores utanför San Francisco. Sen när konferensen var över passade vi på att ta lite semester och bytte till ett hotell downtown istället.

Jag har bara varit i tre amerikanska städer och alla tre har varit väldigt olika. Atlanta kändes som en spökstad, New York är helt häpnadsväckande och San Francisco är nog den perfekta platsen att placera en stad på men nåt gick fel. Jag gillar staden, men den har också så många dåliga sidor. Klimatet känns helt rätt och det är en varierad och vacker stad på många sätt. Men de dåliga sidorna känns för mycket för mig, och det allra värsta tycker jag är alla uteliggare. Jag ljuger inte när jag säger att det finns minst en uteliggare i varje gathörn. Dom är inte särskilt diskreta heller, många är höga eller fulla och härjar runt. En annan grej jag inte gillar är att det inte går att ta sig runt kommunalt på ett smidigt sätt. Det finns bussar, men dom är fulla av hemlösa och andra suspekta personer. Vill man ta sig runt är det bil som gäller.

Men allt var inte misär. Jag har shoppat som en galning igen, USA verkar ha den inverkan på mig. Sen har vi gått runt en del i stan och sett oss omkring. Det coolaste var dock att åka cable car genom staden, det var rätt schyst att hänga utanför vagnen upp och ner för alla backar. Jag hade aldrig föreställt mig att det var så mycket backar i San Francisco. Sen besökte vi givetvis Alcatraz och det var en höjdpunkt. Vi tog den berömda audio touren där de som berättar är före detta fångar och vakter som berättar om sina minnen medan man går runt inne i fängelset. Riktigt cool upplevelse! San Francisco är värt ett besök, men New York är fortfarande min favoritstad i USA.

Den andra resan sen sist gick till Mexiko. Jag och Jannika firade åter igen jul utomlands och den här gången var vi i Playa Del Carmen. Det var första gången i Mexiko för oss båda, och det var lite skillnad jämfört med våra andra resor. Trots att vi var i de lugnaste delarna av Mexiko så kändes det inte lika säkert och ”ärligt” som t.ex. Thailand. Men det var grymt ändå, och mest tack vare hotellet vi bodde på.

Vi bodde på en resort som hade sex diamanter, så det var inget ”vanligt” femstjärnigt hotell. Det var dessutom all-inclusive så all mat och dryck ingick, så länge man inte beställde in dyra utländska viner. Men med tanke på hur hög klass all mat och dryck höll behövde vi aldrig beställa in något extra. Servicen var också helt grym. När man låg vid poolen så kom det hela tiden servitriser och frågade om man ville ha något att dricka. Så det blev en del sköna drinkar där i solen. Det enda negativa med hotellt är den time share dom försöker sälja på en, jag är glad att vi inte föll för det.

Vi gjorde några utflykter också. Vi var och klättrade i en Maya-pyramid i den gamla Maya-staden Coba. Sen besökte vi en annan Maya-stad som heter Tulum och där fanns en av de vackraste stränder jag sett. Tyvärr var det väldigt mycket folk där vilket sänkte intryckte lite, men vackert var det.

Vi passade också på att simma med delfiner när vi var där. Det var ett dyrt nöje, särskilt om man ville köpa filmen och fotona efteråt. Men det var det helt klart värt, det var en grym upplevelse. Delfiner är så otroligt vackra och härliga, jag kände mig helt upprymd efteråt.

Så nu har jag haft två spännande långresor på kort tid, och om några veckor är det dags för nästa. Då ska jag på konferensresa med jobbet till Dubai. Det lär också bli väldigt intressant. Mer om det senare, jag hoppas bara jag hinner skriva om det sen. Det kanske också får bli på ett flygplan. Nu ska jag se en film tills jag somnar…

Sedan sist jag skrev har jag bara jobbat, jobbat och jobbat. De senaste två månaderna har jag haft en enda vecka med två lediga dagar och det var förra helgen. Den lediga helgen gjorde vi det mesta av, vi åkte till Färna Herrgård och hade en romantisk weekend där. För exakt ett år sedan så var vi där för att fira ettårsdagen, så vi tänkte att vi gör samma sak i år. Tiden har gått så otroligt fort, jag kan inte förstå att det gått två år redan. Men tiden går fort när man ha roligt! Det kändes skönt med en helt ledig helg i alla fall, och det var väldigt lyckad även om vi var ganska trötta båda två.

Nu är det lite mer än 2 år sedan vi träffades. För två år sedan så hade jag nog aldrig vågat tro eller hoppas på det här. Den bästa kvällen i mitt liv började på Gröna Lund den 4 september 2009. Håkan Hellström stod på scenen och körde en helt grym spelning och det blev starten på den bästa kvällen. Sedan gick färden vidare till Josefinas, sedan till Soap följt av Collage och en avslutning på Solidaritet. Där i kön till Solidaritet tog mitt liv en vändning som jag inte räknat med, men det var början på något stort. Större än något annat som hänt mig…

I fredags fick jag uppleva lite av den kvällens magi igen, för då spelade Håkan på Gröna Lund igen. Spelningen var ännu mer fullpackad än den för två år sedan. Den var väldigt bra, men inte riktigt lika bra som den 2009 kanske. Det är dock alltid lite magiskt att se Håkan på scenen. Den här gången blev det ingen utgång efteråt, utan det blev en promenad hem genom Stockholmsnatten till Jannika som väntade i soffan hemma. En fin avslutning på kvällen!

Så det kanske är dags för ett bokslut över våren och försommaren, för nu är sommaren snart slut tyvärr. Vardagsrummet fick ett lyft nu under våren med en stor triptyk som jag gjort själv. Det är ett collage av våra New York-bilder som jag photoshoppat och sedan skrivit ut på duk. Jag är riktigt nöjd med resultatet, det känns bra med någonting på väggen bakom soffan. Vi har fortfarande flera väggar kvar att fylla dock, så det finns utrymme när kreativiteten gör sig påmind igen.

Våren var riktigt skön överlag och redan kring påsk i slutet av april och början av maj var det så skönt ute att man kunde grilla i parken. Det blev även påskmiddag hos oss för familjerna, och det var då jag för sista gången åt bröd och kolhydrater (förutom lite fuskande för nån vecka sedan). Jag har börjat med LCHF-kost nu (Low Carb, High Fat) och det har gett riktigt bra resultat! Under de tre månaderna jag skippat kolhydraterna har jag tappat över 5 kilo, och det behövdes verkligen. Efter Thailandsresan i vintras hade jag lagt på mig lite väl mycket. Dessutom passar dieten mig väldigt bra eftersom jag älskar kött och feta såser. Potatis, pasta och socker saknar jag inte så mycket ärligt talat. Vill jag ha något sött så kan jag ta lite jordgubbar eller andra bär ibland. Så den här dieten kommer jag fortsätta med ett tag till, men jag får se om jag orkar vara så här strikt över ännu längre perioder.

Jag och Jannika och hennes syster köpte Gröna Kortet i juni också, men vi har hittills bara hunnit gå på en konsert. Men de bästa konserterna är ändå i september och Håkan Hellström är den klara höjdpunkten. Den spelningen kommer jag in missa!

Från Newark så åkte vi tåg in till Manhattan och vårt hotell som låg bara några kvarter därifrån. När vi först kom ut på gatan från tågstationen kunde man bara häpna, det liknade inget jag någonsin sett i verkligheten tidigare, men det liknade allt jag sett på film tidigare. Skyskraporna tornade upp sig överallt och bakom oss låg sportarenan Madison Square Garden, det var verkligen en imponerande syn. Så med denna nya värld på näthinnan promenerade vi kvarteren upp mot vårt hotell dragandes på vårt bagage.

 Hotellet var verkligen fantastiskt och slog våra förväntningar, vi bodde på 23e våningen och hade utsikt över både Hudson River och Empire State Building. Det låg väldigt centralt dessutom med bara 2 minuters promenad till Port Authority och 10 minuter från Times Square och alla Broadwaymusikaler. Det första vi gjorde efter att ha lämnat bagaget och beundrat utsikten var att promenera iväg till B&H Photo som låg några kvarter bort. Där köpte jag en ny kamera och det är den jag tagit alla foton med under semestern. Priset var några tusen lägre än i Sverige, och så var det med de flesta saker. Jag har aldrig shoppat så mycket som jag gjort i New York. En hel dag spenderade vi på en Outlet Village där vi shoppade loss på kläder ordentligt. Så nu har jag kläder så jag klarar mig minst ett år framöver, förmodligen längre.

Min födelsedag var nog den mest minnesvärda dagen trots allt. Vi var jetlaggade så vi vaknade väldigt tidigt på morgonen, och dagen började med att Jannika gav mig presenter på sängen. Väldigt bra och genomtänkta presenter dessutom, jag fick en flyglektion och sen ska vi gå och se ”Ljust och fräscht” på Berns i vår. Sedan så satte vi på våra ringar, från och med där så är vi förlovade! Vi bestämde det egentligen i Thailand redan och sedan när vi kom hem och bokade New York-resan så tyckte vi att det kunde passa bra att göra det där. Sagt och gjort så beställde vi ringar innan vi åkte, men bestämde ändå att hålla det för oss själva tills vi väl tagit på oss ringarna.

Under dagen så turistade vi i staden, och vi hade riktigt tur med vädret. Det var skinande sol och klarblå himmel, precis som man vill ha det på sin förlovnings- och födelsedag. På kvällen så gick vi och såg musikalen ”Jersey Boys”, och den var sjukt bra. Vi hade dessutom de bästa platserna jag någonsin haft på en musikal, vi satt på första raden!

Vi har hunnit med en massa grejer under de 6 dagarna vi var i New York, bland annat båttur runt Manhattan, bussturer runt hela staden, shopping på 5th Avenue, Outlet Village shopping, två musikaler (”Mamma Mia” också), massa grymma restauranger, drinkar i skybaren på Marriot, hangarfartyget Intrepid och en massa andra grejer. New York gav hur som helst mersmak, det är den coolaste staden jag har besökt än så länge. Berlin blir nedknuffad från förstaplatsen bland mina favoritstäder efter att ha besökt New York!