Ok, då var det dags för ett inlägg om Los Angeles – änglarnas stad. Anledningen till att jag åkte dit var för att visa upp vårt nästa expansionspaket på E3-mässan. Det var självklart en hel del arbete, men vi hann även med lite sightseeing och även få smaka på den stereotypa bilden av Los Angeles. Och med det stereotypa menar jag ändlösa motorvägar med köer, skottlossningar och kvarter som man inte bör gå in i.

Under vår första dag i LA så tog jag rygg på några kollegor som varit där tidigare och vårt mål var att gå till mässan för att kolla och förbereda. Vårt hotell låg downtown och för en svensk är det helt klart gångavstånd, även om det tar 15-20 minuter att gå till mässan. Så vi bestämde oss för att promenera dit. Så vi börjar kort och gott promenera, men när vi stannade till vid ett övergångsställe så frågade en kille bredvid oss om vi visste vart vi var påväg. Han var svart och klädd från topp till tå i en röd 49ers outfit som kändes väldigt gangsta rap. Vi svarade glada i hågen att vi var påväg till the Convention Center som de dumma turister vi var. Hans svar var att “You are about to pass the point of no return for people with your complextion, do you know what I’m saying?” och så fort satte han gå. Vi tittade ner längst gatan och insåg att det fanns inte en enda vit person, men däremot väldigt många svarta som såg rätt skumma och utslagna ut. Så vi gjorde helt om och gick tillbaka samma väg vi kom.

På kvällen samma dag hann vi med lite sightseeing och vi åkte då ner till Venice Beach och kollade runt där. Det såg faktiskt exakt ut som det gör i alla TV-serier förutom att det är otroligt mycket mer folk. Det är ganska mycket skumma personer där också, hippies, folk som uppträder eller åker runt i konstiga färdmedel. Det fanns även många ställen som sålde medicinsk marijuana och på lukten kändes det som om det var rätt poppis att röka det också. Vi promenerade iaf längst stranden upp till Santa Monica Pier och kollade in den. Jag var väl inte helt såld på allt det där, jag tycker det blev för mycket folk och därmed kaotiskt. Stränder ska vara öde, vackra och slappa.

E3-mässan gick bra och var verkligen ett minne för livet. Som barn drömde jag alltid om att få åka till E3 och den drömmen har jag burit med mig och nu fått uppfylla vilket känns grymt. Det var som sagt mycket jobb, men jag hann se mig omkring och kolla en del spel också. Genom våra marketingkontakter så kunde dom ordna specialvisningar av en del titlar vilket var riktigt grymt.

På kvällarna gick vi antingen ut och åt eller så gick vi på något event som arrangerades av någon utställare. Den bästa festen vi var på var AMDs som var precis utanför mässhallen på en flashig japansk restaurang som heter Katsuya. Där bjöds på både mat och dricka och jag har fortfarande cravings efter Crispy rice with spicy tuna. Om någon vet var jag kan få tag på det i Stockholm så måste jag få veta!

Maten överlag var fantastiskt bra i LA och jag förstår att människor i USA blir överviktiga. Det mesta smakar väldigt gott och är tyvärr även lite onyttigt. En av kvällarna skulle vi gå ut och äta på ett steakhouse i närheten. Det mest minnesvärda hände dock när vi promenerade till restaurangen. När vi gick förbi en liten bakgata så såg vi hur en civilpolisbil med blåljus kom körande mot oss i full fart, så vi skyndade på lite för att inte vara ivägen. Men sen när dom kom fram till vår gata så tvärnitade dom och så hoppade tre civilklädda svarta killar med hoodies och badges i band kring halsen ur bilen. När dom sedan sprang förbi oss och ner i tunnelbanan 50 meter längre fram kändes det som om vi var med i en film. När sedan ytterligare två polisbilar körde upp och det sprang ner fler poliser i tunnelbanan med skottlossning där nerifrån som följd kändes det att vi var ganska långt hemifrån. En helt vanlig kväll i Los Angeles med andra ord.

Los Angeles var spännande att ha upplevt och jag åker gärna tillbaka, men jag skulle nog inte vilja bo där.

Kommentering avstängd

* * *

And my life is sweet like vanilla is

söndag 18 Mar, 2012, 15:38

Jag skriver igen, och det inom en månad från det senaste inlägget! Den här gången skriver jag dock inte inlägget på ett flygplan trots att jag övervägde att göra det. Men det hade varit ett alternativ att skriva på planet hem från Dubai, fast den här gången var jag alldeles för trött. Det har varit tre intensiva dagar i Dubai med hela företaget, nästan 240 personer. Och det har varit en resa full av lyx och aktiviteter.

Vi åkte ner i ett specialchartrat plan i onsdags kväll och landade i Dubai runt kl 6 lokal tid. Det blev inte mycket sova på planet ner eftersom det var så otroligt trångt. Förmodligen det minsta benutrymme jag någonsin upplevt på ett flygplan så det var en plåga att flyga så långt. Men det var det värt! När vi kom fram var det först drygt en timme att stå och vänta vid passkontrollen. Vi hade fått höra att dom var stenhårda där och att det var förbjudet att uppträda berusad och ta med mediciner så alla höll sig väldigt lugna. Dock verkade det som alla historier var överdrivna, dom stämplade lite i passet och sedan fick man gå igenom ännu en väskröntgen där de knappt tittade på skärmarna.

När vi väl kommit igenom passkontrollen så väntade bussar som skulle ta oss till vår resort. Det var drygt en timmes bussresa till hotellet som låg precis vid stranden framför det berömda sjustjärniga Burj al Arab. Där fick vi en lyxig frukostbuffé och sedan var det 1,5 timmes fri aktivitet fram till konferensen började. Då bytte vi om till shorts och flipflops och gav oss iväg för att kolla in stranden. Men eftersom alla var så trötta blev det mest att vi låg och halvsov i skuggan under palmerna på stranden. Det var välbehövt!

Efter konferensen hade vi eftermiddagen fri och då blev det mer strandhäng. Sedan tog vi lunch på en av restaurangerna som ligger på stranden och när vi väl ätit upp så fick vi tillgång till våra rum. Vissa hade fått riktigt grymma rum med utsikt mot Burj al Arab medan jag och min rumskamrat fått ett rum med en dubbelsäng och ett täcke med utsikt mot havet och den lilla lagunen som ramade in området. Men man ska inte klaga, rummet var väldigt fint faktiskt och vi var så trötta att vi gick och la oss och sov i två timmar innan vi var tvungna att fixa till oss inför middagen. Middagen serverades på stranden på en av restaurangerna och det var återigen en buffé som bjöds.

Efter middagen så ville vi utforska området mer så vi tog en av båtarna man åkte runt området med till en lounge bar som hette Koubba. Där tog vi en öl och rökte lite vattenpipa och tog det lugnt. Men eftersom vi inte hade allt för mycket tid i Dubai ville vi se mer, så vi drog vidare till en annan klubb som heter 360. Dit åkte man i de små golfbilarna som man också kunde åka runt området i. Vi hade dock blivit varnadet att det kunde vara svårt att bli insläppt i sneakers, men vi tänkte att vi testar ändå. Det var inga problem visade det sig, vi blev insläppta direkt. Klubben var en rund utomhusbar längst ut på en pir, riktigt fräscht. Men eftersom alla var trötta blev det hemgång ganska tidigt ändå.

Andra dagens aktiviteter var inte förrän på eftermiddagen vilket ledde till att det var fria aktiviteter fram till kl 15. Då blev det förstås frukostbuffé först, men sedan blev det att ligga på stranden och sola och bada. Sen tog vi en lång promenad längst hela stranden där och jag lyckades bränna axlarna lite. Men det märkte jag inte förrän på kvällen dock. Sen blev det lunch i en av poolbarerna innan det var dags att fräscha upp sig inför eftermiddagens aktivitet.

Klockan tre samlades vi i lobbyn igen för att ge oss ut på dune bashing. Vi hade chartrat över 50 jeepar som tog oss ut i öknen där vi åkte runt bland sanddynerna och fick stanna ibland för att fota. Precis innan solnedgången fick vi en uppvisning med jaktfalkar innan vi gav oss av vidare mot slutdestinationen som var ett beduinläger mitt ute i öknen. Där blev det ytterligare en buffé som avnjöts sittande på kuddar som var utlagda på persiska mattor. Efter matten så blev det vattenpipa och uppvisning av en magdansös.

Vi kom tillbaka till hotellet runt kl 22 på kvällen och då var det bokat att vi skulle på en nattklubb som heter Trinity som låg på hotellområdet. Vi kom dit ganska tidigt, vi var nästan först faktiskt. Och vi blev inte imponerade direkt, även om vi var tidiga hade vi hoppats på lite mer. Så en av kollegorna frågade bartendern om det verkligen var allt, men då fick han vet att det även fanns en takterrass och att man kunde köpa VIP-band för att få komma dit. Det ville vi naturligtvis göra så vi gick och köpte såna och tog hissen upp på taket. Där var det mycket mer folk och grym stämning. Det visade sig även att DICE hade ett drinkbord där uppe så vi slapp köpa drinkar och kunde stå på VIP-hyllan och festa. Vi hängde kvar där till klockan 2 drygt innan vi nästan dog av trötthet.

Dagen efter var vi riktigt slitna eftersom vi var tvungna att gå upp tidigt för att checka ut i tid innan dagens bokade aktiviteter. Vår buss gick kl 10 och tog oss till Burj Khalifa, världens högsta byggnad. Dock var utkiksdäcket inte så högt upp, men det var riktigt högt ändå. Det var en cool upplevelse att se utsikten där uppe, och det kändes som om tornet strävade efter flest världsrekord. Allt från världens snabbaste hiss till världens högst belägna hotell och så vidare. Efter att vi varit där uppe så gick vi runt i Dubai Mall, en helt sjukt stor shoppinggalleria som även har en hockeyrink och ett jätteakvarium. Dock så var priserna i köpcentret ungefär som i Sverige eller dyrare så det blev inte så mycket shopping.

Efter att ha gått runt några timmar i köpcentret blev vi less så vi åkte till Dubai International Boat Show som pågick precis samtidigt. Det sades att det totala värdet av alla båtar där var 200 miljarder dollar och jag skulle inte bli förvånad om det stämmer. Jag har aldrig sett så många feta yatcher på samma plats, de största var till och med för stora att komma in. Dock fick vi inte gå ombord på någon, men det berodde på att vi inte riktigt tillhörde målgruppen som köper en båt för 30 miljoner dollar.

Sista kvällen avslutades med DICE Awards – en bankettmiddag på 27e våningen i sjustjärniga Burj al Arab. Det var nog den lyxigaste lokal jag sett, det kändes så påkostat att det blev smaklöst. Men maten höll bra klass och servicen likaså. Det var en bra avslutning på en grym konferensresa! Direkt efter banketten blev det buss till flygplatsen och sedan 6-7 timmars flyg i sardinburken som tog oss till Arlanda. Vi var minst sagt slitna och trötta när vi landade, men väldigt nöjda!

Kommentering avstängd

* * *

Like a fucking dream I’m living in

onsdag 22 Feb, 2012, 21:08

Ju äldre jag blir desto mer sällan uppdaterar jag bloggen. Antagligen för att jag har för fullt upp med att leva livet jag drömt om. Jag har aldrig tiden att sätta mig vid datorn och skriva en text till bloggen och gå igenom alla bilder jag vill ha med i inlägget. I början var ju bloggen primärt till för att lägga upp mina egna foton. Sen var det såklart roligt att mecka med webdesign och CMS-system.

Nåväl, det har i alla fall hänt en del sen sist. Jag har varit ute och rest en massa som vanligt. Den här texten sitter jag faktiskt och skriver på ett flygplan ovanför Kanada påväg mot London på min iPad. Utanför fönstret ser jag norrsken och i hörlurarna just nu är det kent. Flygplanet är faktiskt av typen som gett namnet åt min favoritlåt med kent – 747. Jag är påväg hem efter lite mer än en vecka i San Francisco. Resan är egentligen en affärsresa, jag och några kollegor har varit på en konferens Redwood Shores utanför San Francisco. Sen när konferensen var över passade vi på att ta lite semester och bytte till ett hotell downtown istället.

Jag har bara varit i tre amerikanska städer och alla tre har varit väldigt olika. Atlanta kändes som en spökstad, New York är helt häpnadsväckande och San Francisco är nog den perfekta platsen att placera en stad på men nåt gick fel. Jag gillar staden, men den har också så många dåliga sidor. Klimatet känns helt rätt och det är en varierad och vacker stad på många sätt. Men de dåliga sidorna känns för mycket för mig, och det allra värsta tycker jag är alla uteliggare. Jag ljuger inte när jag säger att det finns minst en uteliggare i varje gathörn. Dom är inte särskilt diskreta heller, många är höga eller fulla och härjar runt. En annan grej jag inte gillar är att det inte går att ta sig runt kommunalt på ett smidigt sätt. Det finns bussar, men dom är fulla av hemlösa och andra suspekta personer. Vill man ta sig runt är det bil som gäller.

Men allt var inte misär. Jag har shoppat som en galning igen, USA verkar ha den inverkan på mig. Sen har vi gått runt en del i stan och sett oss omkring. Det coolaste var dock att åka cable car genom staden, det var rätt schyst att hänga utanför vagnen upp och ner för alla backar. Jag hade aldrig föreställt mig att det var så mycket backar i San Francisco. Sen besökte vi givetvis Alcatraz och det var en höjdpunkt. Vi tog den berömda audio touren där de som berättar är före detta fångar och vakter som berättar om sina minnen medan man går runt inne i fängelset. Riktigt cool upplevelse! San Francisco är värt ett besök, men New York är fortfarande min favoritstad i USA.

Den andra resan sen sist gick till Mexiko. Jag och Jannika firade åter igen jul utomlands och den här gången var vi i Playa Del Carmen. Det var första gången i Mexiko för oss båda, och det var lite skillnad jämfört med våra andra resor. Trots att vi var i de lugnaste delarna av Mexiko så kändes det inte lika säkert och “ärligt” som t.ex. Thailand. Men det var grymt ändå, och mest tack vare hotellet vi bodde på.

Vi bodde på en resort som hade sex diamanter, så det var inget “vanligt” femstjärnigt hotell. Det var dessutom all-inclusive så all mat och dryck ingick, så länge man inte beställde in dyra utländska viner. Men med tanke på hur hög klass all mat och dryck höll behövde vi aldrig beställa in något extra. Servicen var också helt grym. När man låg vid poolen så kom det hela tiden servitriser och frågade om man ville ha något att dricka. Så det blev en del sköna drinkar där i solen. Det enda negativa med hotellt är den time share dom försöker sälja på en, jag är glad att vi inte föll för det.

Vi gjorde några utflykter också. Vi var och klättrade i en Maya-pyramid i den gamla Maya-staden Coba. Sen besökte vi en annan Maya-stad som heter Tulum och där fanns en av de vackraste stränder jag sett. Tyvärr var det väldigt mycket folk där vilket sänkte intryckte lite, men vackert var det.

Vi passade också på att simma med delfiner när vi var där. Det var ett dyrt nöje, särskilt om man ville köpa filmen och fotona efteråt. Men det var det helt klart värt, det var en grym upplevelse. Delfiner är så otroligt vackra och härliga, jag kände mig helt upprymd efteråt.

Så nu har jag haft två spännande långresor på kort tid, och om några veckor är det dags för nästa. Då ska jag på konferensresa med jobbet till Dubai. Det lär också bli väldigt intressant. Mer om det senare, jag hoppas bara jag hinner skriva om det sen. Det kanske också får bli på ett flygplan. Nu ska jag se en film tills jag somnar…

Kommentering avstängd

* * *

River en vacker dröm

söndag 11 Sep, 2011, 21:32

Jag inser att jag aldrig kommer hinna göra ett eget inlägg om Grekland och Kreta. Och det kanske inte är så mycket att skriva om heller egentligen, vi var ju bara där en vecka. Det var dock en underbar vecka som i princip enbart spenderades vid poolen. Vi åkte inte på några utflykter utan vi var bara kvar på hotellet och den lilla orden där vi bodde – Makrigialos. Så på dagarna läste vi böcker vid poolen, doppade oss lite ibland och låg i solen. På kvällarna så testade vi de lokala restaurangerna och dom gjorde oss inte besvikna. Oftast brukar det bli något bottennapp när man käkar ute så mycket, men vi hade tur. Alla restauranger var klockren och jag lyckades hålla dieten rätt bra där trots att jag fuskade en del och drack vin. Köttet var både billigt och bra!

Sedan sist jag skrev har jag bara jobbat, jobbat och jobbat. De senaste två månaderna har jag haft en enda vecka med två lediga dagar och det var förra helgen. Den lediga helgen gjorde vi det mesta av, vi åkte till Färna Herrgård och hade en romantisk weekend där. För exakt ett år sedan så var vi där för att fira ettårsdagen, så vi tänkte att vi gör samma sak i år. Tiden har gått så otroligt fort, jag kan inte förstå att det gått två år redan. Men tiden går fort när man ha roligt! Det kändes skönt med en helt ledig helg i alla fall, och det var väldigt lyckad även om vi var ganska trötta båda två.

Nu är det lite mer än 2 år sedan vi träffades. För två år sedan så hade jag nog aldrig vågat tro eller hoppas på det här. Den bästa kvällen i mitt liv började på Gröna Lund den 4 september 2009. Håkan Hellström stod på scenen och körde en helt grym spelning och det blev starten på den bästa kvällen. Sedan gick färden vidare till Josefinas, sedan till Soap följt av Collage och en avslutning på Solidaritet. Där i kön till Solidaritet tog mitt liv en vändning som jag inte räknat med, men det var början på något stort. Större än något annat som hänt mig…

I fredags fick jag uppleva lite av den kvällens magi igen, för då spelade Håkan på Gröna Lund igen. Spelningen var ännu mer fullpackad än den för två år sedan. Den var väldigt bra, men inte riktigt lika bra som den 2009 kanske. Det är dock alltid lite magiskt att se Håkan på scenen. Den här gången blev det ingen utgång efteråt, utan det blev en promenad hem genom Stockholmsnatten till Jannika som väntade i soffan hemma. En fin avslutning på kvällen!

Kommentering avstängd

* * *

On such a timeless flight

lördag 30 Jul, 2011, 10:58

Det här har varit det längsta bloggupphållet någonsin sen jag började skriva, lite pinsamt. Jag hade planer på att skriva ett inlägg för nästan två månader sedan, men det blev aldrig av. Jag redigerade bilder och la upp dom så det är dom som ligger här nedan. Men efter det så har jag ju hunnit med en del annat också, bland annat varit i Grekland på Kreta en vecka. Men den resan tänkte jag förära ett eget inlägg senare.

Så det kanske är dags för ett bokslut över våren och försommaren, för nu är sommaren snart slut tyvärr. Vardagsrummet fick ett lyft nu under våren med en stor triptyk som jag gjort själv. Det är ett collage av våra New York-bilder som jag photoshoppat och sedan skrivit ut på duk. Jag är riktigt nöjd med resultatet, det känns bra med någonting på väggen bakom soffan. Vi har fortfarande flera väggar kvar att fylla dock, så det finns utrymme när kreativiteten gör sig påmind igen.

Våren var riktigt skön överlag och redan kring påsk i slutet av april och början av maj var det så skönt ute att man kunde grilla i parken. Det blev även påskmiddag hos oss för familjerna, och det var då jag för sista gången åt bröd och kolhydrater (förutom lite fuskande för nån vecka sedan). Jag har börjat med LCHF-kost nu (Low Carb, High Fat) och det har gett riktigt bra resultat! Under de tre månaderna jag skippat kolhydraterna har jag tappat över 5 kilo, och det behövdes verkligen. Efter Thailandsresan i vintras hade jag lagt på mig lite väl mycket. Dessutom passar dieten mig väldigt bra eftersom jag älskar kött och feta såser. Potatis, pasta och socker saknar jag inte så mycket ärligt talat. Vill jag ha något sött så kan jag ta lite jordgubbar eller andra bär ibland. Så den här dieten kommer jag fortsätta med ett tag till, men jag får se om jag orkar vara så här strikt över ännu längre perioder.

Jag och Jannika och hennes syster köpte Gröna Kortet i juni också, men vi har hittills bara hunnit gå på en konsert. Men de bästa konserterna är ändå i september och Håkan Hellström är den klara höjdpunkten. Den spelningen kommer jag in missa!

Kommentering avstängd

* * *